Melflickan

Torsdag 20/8 2009

 

Hey hey now

Can you fake it

Can you make it look

Like we’ve won

(- Stacked Actors, Foo Fighters)

 

Återigen dras rullgardinen ner, värmeljusen tänds och Nine inch Nails varvas med Foo Fighters. Mobilen ligger tryggt bredvid och inväntar nästa sms från Mary. Mother Mary comes to me, speaking words of wisdom. (- Let it be, Beatles)

Hjälp mig hjälp mig jag sjunker jag drunknar jag springer springer springer och det är väggar överallt, eller trösklar jag kan inte ta mig ut jag sitter fast rummet fylls med luft jag kan inte andas fick aldrig lära mig det hur älskar man någon rent och vackert går det hur gör man hur gör man hur bör man hur dör man? hur lever lever man ska man få plats i detta lilla är det allt man får nöjd (?) hurdå det har ju inte börjat att finans hur andas man rätt varför blir det fel om man bara tror&hoppas   &   älskar så klarar man det jag vill inte dö ta bort luften jag kvävs

Hjälp mig hjälp mig älska mig

 

Idag var alltså första skoldagen. Well, it sucked. Mer eller mindre. Jag är inte så mycket för skoldagar utan lektioner. De är rätt tråkiga. Som vanligt blev det massamassa mycket skratt med Angelica. Svenskläraren är fortfarande ägare av ett par vackra ögon.

 

Nu måste jag nana. Naninani!

 

Dagens Citat?
”She’s perfect

In the arena of her mind” – Perfect, Alice Cooper.

 

 

Yours

        Truly

   Mel

Lördag 15/8 2009 (01:03)

 

För detta inlägg – som jag är osäker på om jag faktiskt kommer dela med mig av – offrar jag en novell. Inte vilken novell som helst, utan en som jag faktiskt behöver skriva. Jag vet inte om den någonsin blir klar. Kanske får jag tid att placera mig framför mors dator och knappra. I så fall kommer chanserna att skriva ”klar” den öka dramatiskt. Med tanke på att Gabriel är där så verkar utsikterna för att kunna göra det svartna. Stora ovädersmoln i sikte.

För de som tror sig vilja läsa, menar jag. Jag kommer få vara med Gabriel.

 

Pennan känns ovan i handen, eller så är det handen som känns ovan runt pennan. Jag är trött också, så förbered er på en rörig resa i Mels hjärna. Närmare bestämt i det grå kletet. It’s going to be a bumpy ride.

 

Man lämnar avtryck överallt. Där man minst anar det.
(Jag såg en flicka – min ålder – idag. Jag satt på bussen, långt fram, och tittade ut genom fönstret. Hon sa hejdå till en kompis som gick på bussen. Kramkram, vi syns snart.
Hon såg rätt alldaglig ut, den här flickan. Ingenting med henne som man fäste sig vid. Så kliver en pojke av bussen. Halvlockigt, brunt (småtrassligt) hår. Bruna. Rätt söt. Ni vet, det där typiska charmtrollet. Det där som flickorna i ungdomsböckerna faller för. Nåväl, vår alldagliga flicka som lyckats med detta kap får syn på honom. Och hon lyser. Jag lovar, hela hon förändras när hon får syn på honom. Förut var hon i svartvitt, nu är hon i färg. Hon blir levande. Hon blir vacker. Ögonen mörknar, glöder, borde bränna hål. EN MAKALÖS KÄRLEK står det i dem. Hur pojken reagerar vet jag inte, han hade ryggen mot mig. De kramas. Flickan ser ut som om hon aldrig vill släppa. Det är som om luften runt om dem vibrerar. När de vänder sig om för att vinka åt vännen på bussen glittrar och glimmar det om dem.

Ärligt talat så har jag aldrig sett det förut. Kanske bara aldrig tänkt på det. Vad vet jag, kanske var de syskon, kanske bara vänner, kanske är jag alldeles för romantiskt lagd idag. Men det kändes inte så.)
Farmor sa en gång till mig att hundar kan känna lukt efter människor och andra djur i många, många år. Att, antagligen så känner Astor (och Mannfred) lukten av farmor och farfar, och deras gamla hundar. Hundar som jag hört historier om, men aldrig träffat.

Men det är inte det jag menar med att göra avtryck. Lukter, fingeravtryck, osv. – Jaja. Nog för att jag skulle vilja ha hundarnas luktsinne, men det är en annan sak. Det är inte det som är!

Att lämna avtryck. Att lämna något som är jag. Men vad är jag då? Det vill jag egentligen inte gå in på. Jag är lättpåverkad, har inga egentliga åsikter… Jag vet inte. Vet inte vad som är jag och vad som bara är vad jag har blivit lärd att tycka och tänka. Har ingen aning. Vill jag ens veta?

Jag skulle vilja vara vacker. Klassiskt vacker. Breathtaking. I alla situationer.

Jag vill vara ren. Vill inte ha alla de tankar jag har. Jag har slängt undan mina resväskor. De var nötta och slitna ändå. Jag är inte intresserad av att låna heller. Inte just nu.

Istället har jag mina böcker. Andras historier. Och musiken. Ett gift i kroppen.

 

Kakan sa förut att man kan överanalysera allt. Jag tror att jag gör det med mina känslor. Tänker och känner efter så mycket att jag inte vet vad som är sant och vad som inte är det. Jag kan inte sluta heller. Läser in en större mening i saker än vad som egentligen ligger i dem. Gör alltid så.

Det känns som att jag inte kan lita på någon enda människa. Det känns som att vem man än pratar med så kommer den att prata vidare till någon annan. Handlar om planer att träffa någon annan och lämna mig utanför för att slippa mig. Handlar om att lova saker, förklara hur älskad jag är av en, och sedan totalt sälja ut mig.
”Du får det att låta som ett sällskap som springer runt med mantlar och huvor och kallar sig Hata-Elin”. Inte ett direkt citat från Gabriel, för jag kommer inte riktigt ihåg vad han sa, men något liknande. Men! Det är ju så det känns. Paranoid, bara.

 

Signe har nog smittat mig via sms. Det känns som om mitt huvud kommer ramla av.

 

Håll om mig, håll om mig, håll om mig. Släpp mig inte. Tappa mig inte. Jag går sönder om du inte finns här. Rör mig, rör mig levande. Inte så likgiltig! Älska mig lycklig.

 

Jag blir galen på alla som säger ”jag förstår dig precis” och verkligen inbillar sig att de gör det. De som tror att de känner en utan att ha en aning. En viss sorts klängiga människor klarar jag inte av. De som klänger trots att jag så tydligt säger åt dem att låta bli.
Några andra jag blir galen på är de som kommenterar att man ska göra något annat eller inte har tid att prata med dem med ”Jaja, jag ska inte störa.”. Jag hatar sådant! Herregud, jag förklarar att jag inte kommer ha mobilen i närheten så att de ska veta varför jag inte svarar. Mig kan man inte störa, för om jag inte har tid/lust att svara så gör jag inte det. Jag har tröttnat på att ge ständig bekräftelse och svara ”du stör aldrig”. Lev med det.

 

Naninani!

 

Dagens citat?

”You make me dizzy

Running circles in my head” - Breakout, Foo Fighters

 

 

Yours

        Truly

   Mel

Onsdag 12/8

 

Skärmen till min kära dator har bestämt sig för att det är en bra idé att vara helt svart och inte låta mig se vad jag gör. Det är något svårt att skriva blogginlägg då, vilket gör att jag just nu slagit mig ner i sängen med mitt gamla bloggblock. Nostalgi!

 

Iallfall. Äntligen så har människorna på bokhandeln få tag på färgband till min skrivmaskin. Ni vet, Monika, som man trycker på och så trycker hon bokstäver på pappret. Jag älskar henne. Jag tror att känslorna är besvarade. Men hon har varit instängd i sin väska så länge nu att jag fruktar att hon är något tjurig… Jag får helt enkelt använda övertalningsförmågan Mary har skänkt mig.

 

I Expressen igår skrev de om mordet på den sextonåriga tjejen i Borås (? Hon som blev misshandlad till döds i skogsdungen vid bussen). Fyra sidor.

De skrev också om prinsessan Madeleines förlovning. Sex sidor.

Och det, kära Solärare, är varför jag mer eller mindre aldrig läser dagstidningarna. Norrtelje tidning prenumererar vi på, och den läser jag ju. Något motvilligt, för det står mest om Norrtäljesaker och det intresserar mig inte.

Nej, de flesta nyheter jag får i mig är från radion. Inte tillräckligt, men ändå.

 

Enligt Fiskmåsen spelar Marilyn Manson i Stockholm i höst. Relativt billigt. JAG VILL GÅ! Ska ta reda på när och hur mycket det kostar, och övertala far. För – i egenskap av Fiskmåsens älgmamma – borde jag verkligen vara där och dela ut kondomer. Eller hur?

 

Idag kommer Mel att köpa kinderägg. Fastän hon verkligen inte borde. Hon kommer också att köpa nytt Comviq.

Och lämna tillbaka böcker.

 

Pratflickan sa någon gång att man måste vara riktigt hög för att kunna uppskatta PLP (Peace Love & Pitbulls) till fullo. On har fel. Det har hon till och med erkänt, när jag beskrev hur de påverkar mig. Nu röstar hon för att någon borde drogtesta mig. Och använda mig som forskningsobjekt.

 

Dagens Citat?

”I need a new religion

I need a new you

Need a new city

I need a substitute

I need a few injections

I need new chemistry

I need a new prescription

I need a new me”  - Das neue konzept, PLP

 

 

Yours

       Truly

  Mel

Dator min är trasig. Men jag kommer försöka blogg ändå!! Från skolan.. Jag skippar lunchen för er skull. Älska mig!