Melflickan

Lördag 25/7 2009
… Ledsen
Ensam
Rädd
Glad
Säker
Osäker
Full av saknad
Oälskad (okej, det där var onödigt. Förlåt)
Oduschad
Meningslös
Löjlig
Patetisk (IN YA FACE I AM P…P..PRATFLICKA)
Duktig
Korkad
Överenergisk
Övertrött
Kall
Kåt på livet
Kentlyssnande
Panikslagen
Dagbokslängtande
Kapoffskrivande
Brevskrivande
Längtande
Väldigt liten
Gammal&sliten
Illaluktande
Fettig
Destruktiv
Lycklig
Gabrielluktande
(Temporär?)Bärare av Gabriels halsband
Katrinabehövande
Glasskrävande
Ett av Anna Jörgensdotters största fan
Sonjaälskande
Andreahatande
En del av MM-FOREVER
På barrikaderna åtminstone i drömmarna …

Mel, hur kunde du glömma vem du är? Hur kunde du gå och göra så som du nu har gjort?
Mel, hur kunde du glömma alla nätter i telefonen, alla löften alla ord?
Spelar inte alla minnen någon roll längre?
Är det inte meningen att dig ska man kunna lita på no matter what? Är det inte så att du ska vara sanning där andra är lögner?
Är det inte meningen att Mel ska vara något hjälpande, lugnande, renande?
Och om du inte kan lita på dig själv, hur ska andra då kunna göra det?
Mel, har du glömt hur mycket du betyder?
Har du glömt hur ditt liv har varit hittills? Har du enbart hittat på historier, knåpat ihop något för att det inte ser ut som du vill att det ska göra? Finns det verkligen ingenting rent kvar i ditt liv, Mel?

Följ med mig ett slag, så ska jag visa dig lite saker, Mel.

Du har så väldigt, väldigt svårt att tro på människor, gumman. Så onödigt svårt. Du har så väldigt svårt att acceptera kärlek. Själv förstår du inte riktigt varifrån den rädslan kommer, vilket gör dig ännu mer rädd. Så helst tänker du inte på det. Att andra visst det älskar dig. Oftast viftar du undan andra människors kärlek, förgör den nästan, och fokuserar dig på andra saker.
Men Mel, det finns de som älskar dig.

Din mamma, till exempel. Vi kan ju börja där. Fastän ni inte förstår varandra, trots att orden springer och gömmer sig när du ska försöka förklara, när du vill försöka, så finns kärleken alltid kvar. Trots dina humörsvängningar (som du känner att du kan släppa fram för att det finns en säkerhet i mor-dotterrelationen, är det inte så det är?) så försöker hon, och det måste du medge att hon gör bra. På sitt sätt. Vad du än gör, vad som än händer, vad som än är, så kommer hon alltid att älska dig. Och det vet du. Även om du kanske inte vill tro det ibland.

Du har en pappa som älskar dig också, vet du. Även han gör det på sitt sätt. Och även om ni väldigt ofta inte är överens, även om ni har lätt för att bråka med varandra, så vet du ju att han allra oftast har rätt. Och att han vet vad som är bäst för dig mer än vad du vet. Även om du bråkar om det, så vet du. Ni är väldigt lika, det vet du, det får du höra nästan jämnt, och samtidigt så väldigt olika. Men du vet att han alltid kommer att finnas där för att – i den mån det går – ta hand om dig.

Din äldsta storasyster, Sandra. Hon som är tio år äldre än du. Hon som började kalla dig Mel, när du var fyra-fem år gammal. Du skulle ju följa i hennes fotspår, var det inte så det var? Ett litet barns löfte. Men Mel, det behöver du inte göra. Hon älskar dig ändå. Och jag vet, jag vet att du är nyfiken på henne. Att du undrar hurdan hon var, hurdan hon är, vad som egentligen hände. Så fråga då! Och hon oroar sig. Bara det; att bli utfrågad. Ett bevis på att hon bryr sig!

Din andra storasyster, Annie. Visst kan hon bli irriterad på dig ibland, det vet du ju. Men det är okej att bli irriterad på de personer som man älskar. Det är okej att bli irriterad överhuvudtaget. Hon älskar dig. Det vet du också.

Sedan är det en annan slags kärlek. Som är mer ”tycker om dig”.

Men du har en storebror också. Inte biologiskt, men en storebror likafullt. Storebror Gud. Storebror Linus. Riktigt hur det blev så är det ingen av er som kommer ihåg, men antagligen under någon av de där nätterna fulla av msnkonversationer, på vintern när du gick i åttan. Kommer du ihåg klumpen i magen, nervositeten över att inte kunna uttrycka dig, över att inte bli omtyckt? Kommer du ihåg första gången ni träffades? Klart att du gör. Åtminstone delvis. Du kommer ihåg hur Gabriel förklarade att den där människan var hans storebror. Du kommer ihåg att du svamlade fram att Gabriel var dum mot dig, men inte mer av vad som sas. Det du kommer ihåg är en plötslig rädsla; ”tänk om han inte tycker om mig?”. Visst, det var för att det var Gabriels storebror. Men precis lika mycket för att det var något med den där människan, det kändes lång väg, mer än vad det brukar kännas, och plötsligt så blev det så viktigt att vara... rätt. Kommer du ihåg den där gången som han tog med dig och fikade då? Plötsliga påhopp av jävla hjärtslagen, för hur kunde någon som har så många vänner, som är så intelligent, så bra på att formulera sig och så… livsvan, är det det ordet du söker?, vilja spendera en eftermiddag med att lyssna på ditt babbel? Ett fullkomligt mysterium, fortfarande. Du ser upp till honom, jag vet. Hans sätt att vara, hans sätt att skriva. Och även om du har en stark känsla av att inte betyda något speciellt, eller på något sätt vara viktig, så tycker din storebror faktiskt om dig, Mel. Och det är dags att du börjar acceptera det nu. Och du, du har väl inte glömt den tiden som han hette ”Katrinapojken” i din mobils kontaktlista? Har du någonsin förklarat, för honom, vad ”Katrina” benämningen betyder? Gör det.

Gabriel. Han är lillebror till din storebror, och därmed har ni ett incestförhållande. Men vad gör det, egentligen? Och tänk, Mel, tänk på alla de gånger som han har funnits där för att hålla om dig. Tänk på nätter igenom av telefonsamtal. Alla dagar. Ackompanjerat av Johnny Cashs röst. Tänk på saknaden, Mel, den stora saknaden och tomrummet som blir efter honom när han inte är med dig. Gör det, för du gör det alltför sällan nu för tiden. Ja, jag vet att det är jobbigt. Ja, jag vet att du gråter. Men Mel, gör det ändå. Du får inte glömma den känslan. Kommer du ihåg de första, trevande vårpromenaderna? Kommer du ihåg när ni satt vid de stora rören, och bara pratade bara var tysta? Kommer du ihåg brunheten som uppstod på din rygg den där gången då du satt med ryggen mot solen? Såklart att du gör. Du kan fortfarande känna dofterna, höra ljuden. Mel, kommer du ihåg när han kramade dig så hårt att du trodde att om han någonsin släppte så skulle du gå sönder? Vad är det för jävla idéer du har, Mel, om att du måste sparka honom ifrån dig för att orka? Tror du själv att du orkar utan honom? Gör du det? Ärligt talat, Mel, tror du att du mår bättre av avstånd när det enda som borde få finnas är tillräckligt för att kunna andas? Glöm aldrig, aldrig, aldrig bort alla de gånger du har suttit i hörnan med hans huvud i ditt knä. Eller den gången bakom gympahallen. Mel, försök att räkna alla de gånger orden ”jag älskar dig” och svaret ”jag älskar dig med” har yttrats mellan er. Än har de inte förlorat sin kraft. Eller hur? Minns alla de gånger som han har förstått dig så som ingen - verkligen ingen – annan gjort. Hans sätt att bara veta. Men Mel, tänk också på alla bråk ni har haft. Hur olika ni är. Mel, var snäll med honom, okej? Han älskar dig, och du har alltid totalvägrat att tro på det.

Gabriel och Linus har en kusin. Den underbara Anna. Änglasystern. Din Misstolkartvilling. Henne har du svikit, Mel, och kom inte och säg något annat. Du vill gottgöra för det, visst. Men hon vill nog hellre ha din uppriktiga vänskap och kärlek än försök att gottgöra. Ni blev så nära som ni är nu med hjälp av … Ingen Neråtsång och Änglarnas Syster. Pappa Pralin med. Mel, du måste lära henne att rida ordentligt. Det har du lovat. Och utan henne, skulle du aldrig ha träffat Anna Jörgensdotter. Du skulle verkligen inte ha skrivit som du gör nu. Inte tänkt så mycket heller. Mel, du beundrar henne, eller hur? Allt hon är. Och du vill väldigt, väldigt gärna tro att du förstår henne. Att du kan hjälpa henne. Utan din GosAnna, Mel, hur mycket dummare skulle du inte ha varit? Du är rädd för att vara för mycket. Men det är extra viktigt att hon, eftersom hon Förstår, eftersom hon Vet, eftersom hon Ser som du, älskar dig som hela du. Så du försöker, desperat att vara som du egentligen är. Du kämpar. Och du lyckas, nästan alltid. Hon gör det så lätt att vara du. Eller hur? Anna säger att hon älskar dig. Att hon behöver dig. Vad har du egentligen för anledning att tvivla?

Du har en till tvilling. Hon heter Angelica. Kommer du ihåg när ni kom fram till att ni skulle kunna vara syskon? När ni satt där på bänken i hörnan, någon av de första gångerna ensamma tillsammans. Ni jämförde kroppsbyggnad. Väldigt lika, är vi, sa ni. Förutom hårfärgen. Angelica är blond och du är brunett. Som tvillingar, är vi! Utropade ni, och det var bra. Vet du hur mycket hon betyder för dig, Mel? Den första någonsin som faktiskt lyssnat. Den första vännen du någonsin har haft. Håller ni på att glida isär, Mel? Du är rädd för det. Orolig och rädd. Du vill vara så mycket för henne. Om det är någon som behöver muntras upp och få stunder av glädje, så är det Icka. Men det känns som att du inte kan ge det alla gånger, det känns som att du inte kan vara tillräckligt närvarande. Visst känns det så? Lilla Mel, skärp dig nu. Du kan finnas där, bara du anstränger dig lite. Du avgudar Angelica, eller hur? Ser upp till henne, beundrar henne. Hennes styrka. Du kan inte förstå hur hon klarar av att överleva. Hur hon orkar med. Hennes mod. Att hon i vissa situationer vågar så mycket som hon egentligen inte gör. Hon trotsar sin rädsla och gör ändå, och så får det bli som det blir. Du vill vara som henne, eller hur? Väldigt mycket, vill du vara som henne. Ännu mer vill du vara med henne, just nu. Det är alltför länge sedan ni träffades. Det brukar bli så, av någon anledning. Mel, har du förklarat för henne hur mycket hon betyder? Har du bevisat att du menar det? Hon tycker om dig, Mel. Väldigt mycket. Hur tror du annars att hon skulle orkat stå ut all den här tiden? Hon har format dig så mycket, din humor, ditt sätt att vara. Våga, Mel. Våga Vara Värd!

Någon annan som har format dig, det är Mary. Din älskade Mary. MM FÖR FRIHETEN FOREVER! Hon har fått dig att lyssna på Thåström och alla de andra trevliga banden. Tysta Mari. Hon har fått dig att förstå vikten av att tänka själv. Hon har funnits där och hållit dig sällskap när du varit ensam i skolan, när du varit ensam hemma, när du har mått som sämst och när du har mått som bäst. Hon har varit din flickvän och duschobjekt i över ett år nu. Hon är den som – i särklass – känner dig utan och innan. Nästan alla dina panikkänslor. Hon får göra det också. Även om ni inte har hörts av alls lika mycket på senare tid, så vet du att hon fortfarande finns där för dig. Du tänker verkligen alltid finnas där för henne va? Så länge hon vill ha dig. Visst är det så? Mel, vet hon hur du känner? Hur du verkligen, verkligen känner? Ni har varit med om så mycket tillsammans. Hon har stöttat dig så mycket. Mary vill dig, Mel. Även om du inte vågar tro det.

Alicia har också hållit dig sällskap i skolan. Hur någon kan beskriva henne som ”den tysta, lugna tjejen som alltid läser böcker” är för dig helt ofattbart. Alicia – tyst, lugn? SKITSNACK! Alicia hoppar, pratar, skrattar, babblar, bara allmänt ÄR, på samma sätt som du är. Fast samtidigt inte. Alicia är inte rädd, och om hon är det så märks det inte. Allt bara rinner av henne. Som vatten på en gås. ALICIA ÄR EN GÅS! Okej, förlåt. Men det är ytterst svårt att hålla sig serös när det handlar om Alicia. I din värld, Mel, så är Alicia ett lyckopiller utan dess like. Man kan knappt må dåligt eller vara ledsen i hennes närhet, och detta i positiv bemärkelse. Men hon vet inte exakt hur mycket du bryr dig och hur mycket du tycker om henne, eller hur? Hur ska hon kunna göra det, när du aldrig har sagt något? Många har den bilden av henne att hon alltid är oseriös, att hon slarvar bort sina betyg (vilket hon gör för hon kan så mycket mer än hon tror, och så är hon för lat för att anstränga sig vilket är extremt synd eftersom hon skrev den i särklass bästa recensionen på en bok (Tusen Gånger Starkare) som du någonsin har läst), men den bilden är inte sann. Alicia kan vara seriös. Alicia kan också förstå, hjälpa till, prata bort. Det har du märkt, Mel. Och du är ledsen för att du måste lämna henne kvar på Centralskolan. Du vill ha henne hos dig, du vill ha henne med till gymnasiet. Du skulle älska att ha det, eller hur? När det gäller Alicia, Mel, så är det inte så lätt att bara säga ”hon tycker om dig”, för det är inte så okomplicerat med Alicia, förstår du. Men hon tycker nog om dig. Någonstans därinne. Djupt, djupt där inne. Och världen? Alicia är kung, dyrka henne för hon äger er.

Alicia har en kusin, och denna kusin är din dotter Fiskmåsen. Hon är en liten, något förvirrad Fiskmåsunge som ibland vänder sig till dig för att få råd och vägledning. Och du älskar när hon gör det, för hon är en så härlig person att du vill ta bort allting jobbigt och dumt ifrån henne och sätta henne i ett rum fyllt med polkagrisar och glass i olika smaker. Ibland vänder du dig faktiskt till henne också. Hon är så genuint gla’ och go’ att du blir smittad. Det kan betyda så mycket, så väldigt väldigt mycket för dig. När du tänker på Fiskmåsen så tänker du på saker som är hemligheter, som inte ska skrivas ut i en blogg. Det finns så mycket som fascinerar dig med denna lilla unge, så du vet inte var du ska börja. Men hon tycker om dig, Mel. Det kan du väl tro?

Det är några av de människor som är underbara i din värld, Mel. Det finns fler av dem. Kakan, Mita, Pratflickan, Signe och Lisen. För att ge några exempel. Och Mel, det är säkert någon du glömmer att tänka på nu. Du glömmer att tänka alls. Du är trött, det kan man skylla på.

Titta på dig nu, där du sitter i skräddarställning på din säng med tangentbordet i knäet. Titta på det smutsiga håret uppsatt i två små tofsar, luggen fäst med hårnål. Den svarta kjolen, Gabriels t-shirt som han glömde kvar och som luktar så härligt honom. Kan du inte våga tro på att du är älskad, Mel? Kan du inte stänga ute alla tvivel, om än så bara för inatt?

… Galen och underbar älg
Energisk, excentrisk och mycket, mycket trevlig människa
Går inte att beskriva med ord
Änglalik
Söt, rolig, galen, glass
Den gulligaste lilla (nästan) stockholmaren jag mött
En go, pratglad och lillgammal gumma med smak för storebrors sås
Världens bästa och mest omtänksamma som finns, plus en massa bra humor
Någon lätt att tycka om
Allmänt vrickad underbar och vacker både fysiskt å själen
Så jävla snäll

Det finns mer att berätta för dig, Mel. Du glömde bort dig själv någonstans på vägen under de senaste månaderna. Och du försöker att glömma bort så mycket du kan om dig själv, för att kunna bli någon helt annan. Men Mel… Du trivs ju egentligen med att vara du?
Nu ska du nana, flicka lilla. Och det är meningen att du ska nana gott under de timmar som du faktiskt får nana. Så gör oss båda en tjänst och stäng av den där mobilen, va? Naninani på dig. Och naninani på världen. Vi skrivs förhoppningsvis imorgon!

Dagens Citat?
”Dr Phil och George W Bush sitter i en båt och talar om världsläget. Så kommer Robert Smith gående på vattnet. Phil och George stirrar förbluffat på Robert, men istället för att fråga hur tusan han klarar av att gå på vattnet så skrattar dom åt honom: Det där är bara fejk, det där kan du egentligen inte göra!, skrattar dom hånfullt, och när dom skrattat tillräckligt länge och tillräckligt hånfullt så sjunker Robert ned under ytan, och Phil och George ror därifrån, och efter en stunds tystnad så fortsätter dom diskutera det förtvivlade världsläget, medan Roberts rop på hjälp försvinner allt längre bort i bakgrunden.” – Änglarnas Syster av Anna Jörgensdotter, kap. DR PHIL OCH DRAKEN ELLIOTT, sid. 196-197.


Yours
Truly
Mel