Melflickan

Måndag 21/9 2009


Jahapp.
Dagen börjades med vakning klockan sex, och efter en förvirrad blick på klockan undrade jag varför jag skulle upp så tidigt en sommarlovsdag. HEJAHEJA MEL! Iallfall, så drog jag mig upp och efter två glas saft satte hjärnan igång. Upp och packa skolvsäkan, samt göra ännu en räd efter mina nycklar. Men nä, de är fortfarande försvunna. Frågan är bara var, och vad jag har gjort för att de ska hata mig så grovt.
Maj ringde, och jag var för förvirrad för att fråga om det där jag skulle fråga om, så jag glömde bort det och kommer fortfarande inte ihåg, men det känns som något viktigt...
Duschning hanns inte med, utan jag prioriterade frukost och Gabrielmöte. Massamassa duktig, kände jag mig då.
Alicia kom travandes till busshållplatsen lite sött också, och gjorde Mel massa glad. Hon är söt. Allmänt underbar, helt enkelt.

Väl inne i Norrtälje så kändes det bakom ögonen att idrotten inte var något alternativ om jag vill leka frisk den här veckan, vilket jag vill. Av vilken anledning har jag ingen som helst aning om, men ändå.
Så det var bara att trava iväg till skolan där vi satte oss och försökte skriva något vettigt, och jag har KANSKE kommit på en början på en söt novell, men jag har redan en som jag verkligen vill slutföra, och det betyder att jag kan låta den idén som poppar upp lite då och då mogna på sig och så kan jag använda den till Svenska A sen. För där tränar vi nämligen på att skriva noveller. Gissa om Mel är glad?
"Varför skriver man?
För att släppa ut bilderna och personerna man har i huvudet. De tycker inte om att vara instängda alltför länge, så man måste låta dem komma ut och visa sig lite."
Mel känner att hennes fina svar fick lov att kortas ner lite, för annars låter hon totalt psykopatisk. Och lärarna tror typ redan att hon är helt dum i huvudet, bara för att hon ibland får lust att använda sig av sitt prat om sig själv i tredje person, och barnsliga ord. Man borde kunna göra det utan att de tycker att man är konstig, men nä, tydligen inte.

Annars så gick dagen rätt lugnt till. Jag tvingade Kristoffer (svenskaläraren) att be alla sjunga för Hanna, och hon var tvungen att dra in mig i det hela, så folk sjöng för oss båda två, och det känder som en likvaka. Inte okej! Hade jag fått sjunga, då minnsann... Hähä.
När jag kom hem så blev det middag, och sen ivägfärd till farmor&farfar, för farfar fyllde 76. Farmorbakad tårta, och Mel lovar nästan att hon åt ungefär halva helt själv för att farmor tjatade om att hon skulle göra det. Hon tycker att Mel är för smal. Det kan hon få tycka, för Mel har gått upp massa kilon de senaste månaderna och det finns ingenting alls att klaga på, faktiskt! Däremot behöver vi mer muskler... Joggning, here we come! Men då måste vi ordna med joggningsmusik...
På tal om det, så har jag spräckt hörlurarna som Fluffy gav mig. Hejaheja mig!!

Hmmm... Jag kommer inte på så mycket mer att skriva.
Tänkte börja skriva lite kortare saker, och när jag har tid, lite längre. Bara för att göra som Pratflickan bad mig om och skriva varje dag. För jag har faktiskt nästan-lovat det... Och då är det meningen att det ska hållas!!

Men nu MÅSTE Mel nana.
Så naninani på alla söta människor i världen.

Dagens Citat?
"[Kille springer från stationshållplatsen, tvärsöver Norrtälje bussstation, och stoppar bussen innan den har hunnit komma iväg på-riktigt. Flämtande går han genom gången, mot längst bak. Hans vänner har kommenterat språngmarschen.]
Vän: Var det inte pinsamt?
Löparen: Jo, men jag hann ju. [Ett av världens bredaste, lyckligaste leenden.]"


Yours
      Truly
  Mel