Melflickan

Onsdag 4/11 2009

Aktiviteten är febril i mitt rum. Pennan raspar mot pappret, skriver av, papper slängs, annat papper sätts in i pärmar, böcker ställs i ordning i bokhyllan, pärmar sorteras, pennor vässas och sudd tar slut. And Sonja go ahead; spread your wings and let them touch the air. Hyllor mäts, utrymmen mäts, tumstockar är bra att ha. Rummet, ja, säkert hela huset, ljuder av rösterna och musiken som finns på Änglarnas Syster – The Soundtrack. Men det är något mer, något annat som också hemsöker rummet och får situationen att kännas alltför välbekant. Det är ett hjärtats raspande mot revbenen, det är jävlajävla hjärtslagen i munmagehals. En doft av wienernougat och oranget nagellack.  Under skrivbordet staplas böcker, hög efter hög, krypa in och krypa ut, lägga största böckerna underst och de minsta överst. Stadigt ska det vara.
För er som inte har räknat ut det, så ska min kära bokhylla få byta plats. Inte så långt, en Mel orkar inte så mycket. Speciellt inte när hon är sjuk. Kistan ska plockas ur (det som verkligen är onödigt) och flyttas på den med. Myggfönstret ska tillbaka till vindsutrymmet det kom ifrån, eller sättas i fönstret. Det är inte riktigt bestämt än. En Signevägg ska skapas, eller ja, åtminstone ett utrymme att fästa upp de flesta av hennes dikter och några av hennes citat. Bilder på Mary ska ordnas, fler bilder på Gabriel (förhoppningsvis) och nedplockning av saker som jag inte vill ha på mina väggar.
Dammsugaren kommer nog också att behövas, men det är en annan historia.
Jag har hittat Annies Avril Lavigneskiva också, den ska hon få tillbaka nästa gång som vi ses. Den lånade jag i… Ehe… Sexan? Kanske. Något sådant.

Jag sitter och läser/skriver av mina gamla KAPOFFskriverier. Skriver av därför att jag hade knögglat ihop och planerat att slänga ett x antal av dem, vilket jag ångrade. Och jag vill inte ha knöggliga papper i min blå pärm. Det blir så… knöggligt då. Det är inte bra. Iallfall, så sitter jag och både skrattar och håller tillbaka tårar när jag läser dem. Dock har alla en och samma röda tråd:
Behovet, och bristen av, uppmärksamhet. Den eviga strävan efter att andra ska se mig. Och det gör mig irriterad. Mycket, mycket irriterad. För jag vill inte vara en sådan människa, egentligen. Vill kunna ignorera bekräftelsebehovet, eller minska det drastiskt. Look in the mirror. Well, you’ve probably got a convenient explanation - called desperation. But look outside your window: Do you honestly believe you’ll have anything to say when they want you to leave? Howlin’ Pelle Almqvist sa något i stil med ”Exploderar av bekräftelsebehov när man kommer in i tonåren… Check” när han sommarpratade i P3 förrförra sommaren (borde det ha varit), om en lista på vad saker som man ska uppfylla för att bli en rockstjärna, eller hur det nu var. Gah, jag måste ha tag på den intervjun på något vis. Den påminner mig alltid så bra om anledning till att jag älskar The Hives och deras musik.
And one day I will say: I want to kiss you, I want to hold you, I want to lift you right up to the sky.

Sonja, i sin lila glitterhatt. “Det var den första, och enda gången de tog min hatt ifrån mig”. Säkert felciterat, men ändå, liksom. Hon som förtjänade sin glitterhatt. Hon som vågade stå upp för den.
Jag tror inte att jag någonsin har träffat på någon som Sonja i verkliga livet. Rättare sagt: jag vet att jag inte har träffat på någon som Sonja i verkliga livet. Ändå har jag fullt med människor som tror sig vara som henne (de vet i för sig inte vem Sonja är, eller, de flesta vet inte vem Sonja är eftersom de flesta av dem inte har läst Änglarnas Syster). Det stör mig enormt mycket.
You won’t be invisable anymore.

Idag, så har Mel gjort syntest för körkortstillstånd. Nu är det bara att skicka in och ta reda på vilka tider och hur lång tid handledarkursen är, släpa med sig far&Maj och gå på den innan jag kan ge mig ut på vägarna. Fast, jag får väl börja på de gamla hederliga ängarna runt omkring här först. Bara för att kunna starta ordentligt. Hoppas att farmors röda lilla pärla startar ordentligt.
Det var matteprov idag också. Ett litet ett. Det räckte och blev över, dock. Jag har seriöst något emot matematik. ”Det är ju bara A-kursen!” . . . JAG VILL INTE VARA MED MERA! Jag är för korkad för det här. Det GÅR inte. Äckliga tal som bara hoppar runt framför ögonen på en. MEN. Det går nog ändå, förhoppningsvis får jag G på det här provet (om inte, så kan jag göra det stora ”riktiga” provet - som läraren kallar det bara för att hon planerade in det och vi krävde två delprov med – också, som är om ett par veckor. Hähä, SUCK THAT, SYSTEMET!) och sen är det bara resten kvar. Det går nog. Jag har ju iallfall Mary, eller Kakan. Det är bra.
Annars idag så..
Totaldissade vi skolmaten (som enligt Evelina både smakade och luktade som toaletten precis efter någon har varit på den, men det vet inte jag eftersom jag aldrig var inne i matsalen när den serverades) och köpte yoghurt och mûsli istället. Hejaheja oss, tycker jag! Och liksom… Det borde inte kosta något med te om man tar med sig egen tepåse, tycker Linnéa. Det tycker Mel med. Annars är ju inte tre kronor sådär jätte-jätte mycket att betala för att få en kopp te med obegränsad tillgång till honung, te och socker. Hähä.

För övrigt, så är Linnéa en sådan där person som jag i hela mitt liv har längtat efter att lära känna. Hon är verkligen speciell. (Och nu menar jag verkligen inte att de andra som jag har lärt känna i skolan inte är det, bara det att Linnéa är speciell på ett… Speciellt sätt. Svårt att förklara!)
Hennes musiksmak är annorlunda, och jag kan säga att det är första gången jag har träffat någon annan med låt av The Everly Brothers på Mp3n, 40-tals strumpbyxor (ni vet, sådana där med söm på baksidan) och som gör en sjal av gamla kassettband. Hela hon har den stilen med allt vad det innebär, som jag så gärna skulle vilja ha om jag nu kunde hålla mig till en speciell stil. Samtidigt så märks det inte att hon har den stilen, på något skumt vis. Hon lyckas alltid ha så olika kläder, och ändå hålla sig inom ramen för ”hennes” stil.
Jag vet inte ens vilken stil jag håller på att försöka förklara här, och det är störande.
Sen ska vi inte glömma att jag är ytterst partisk eftersom jag är helt förtrollad av hennes röda hår och fräkniga kinder, samt den skadligt lena huden på hennes axlar och näsa. Hennes sätt att förklara saker ska vi inte glömma bort. Inte heller hennes flummiga impulser och trevliga utbrott på saker och ting.
Att hon gillar Kent och The Cure är inte ju inte direkt negativt heller. Och resten av hennes musiksmak, eller, den större delen av den, vill jag bara sno åt mig och trycka in i min Mp3. Gosh, jag behöver verkligen köpa ett större minneskort till den.
Jag skulle kunna säga att hon påminner lite om Alicia, men det är något som skiljer väldigt, väldigt mycket mellan de två. Jag kan inte sätta fingret på det, men något är det. Kanske det att Linnéa hatar att läsa, och Alicia älskar det.

Hmmm… Vi har ÄNTLIGEN gått över till Ekonomi på Samhällskunskap A, istället för det där flummiga vad-det-nu-var som vi höll på med innan. Ärligt talat, it freaked me out. Okej att jag är flummig, men det känns.. Skumt när läraren står där framme och säger ”Du är flummig idag, och det är bra.”. Det känns liksom inte rätt. Plus att om någon säger ”begreppet cool” i min närhet så får jag ett nervöst sammanbrott. Snälla, snälla, be mig inte att utvärdera olika ”begrepp”. Jag är rädd att jag förlorar förståndet om jag måste sitta och göra det igen. Blueh, tyck synd om mig. Massamassa synd om mig!

Och sen, så är det väl lika bra att spy ut sig det nu, när det nästan är klart. Fars underskrift sitter på pappret, och nu ska bara rektorns underskrift dit också, och om hon av någon anledning inte skulle… Nej, så ska vi inte tänka.
Nåja.
Jag ska byta från Specialidrott A och B till Hälsoprofil. Det betyder att jag inte kommer ha Hästkunskap och det andra, vad-det-nu-var, på schemat längre, och jag kommer inte att kunna rida på skoltid. Däremot så kommer jag läsa Idrott och Hälsa B, samtidigt som jag läser A-kursen. Hähä. Det är massor av andra ämnen som jag kommer att få läsa också, som jag inte kommer ihåg nu. Ergonomi, tror jag var en av dem.
Problemet är att Friluftsliv och… Något, vad kursen nu hette, redan har slutat. En kurs på 50 poäng. Nödlösningen de knåpade ihop där, är att antingen får jag gå med på den nästa höst, om den går då, eller näst-nästa. Eller så får jag läsa någon annan kurs värd 50 poäng. Det tycker jag låter som en trevlig nödlösning.
It’s a bad habit, picking the wrong battles.
Anledningen till att jag byter är att jag inte kommer kunna gå med i en ridklubb, skaffa mig en häst+tränare, eller på något annat vis lära mig allt det vi ska kunna innan första provet nu i november. Liksom, hej, jag har aldrig hoppat mer än tre hinder. Nu ska jag hoppa bana. Och rida dressyrprogram. Jag orkar inte känna den pressen på mig, för då kommer det verkligen inte att gå. När jag sökte till skolan så sa de att lösningen från ENGY för de som inte hade egen häst eller tränare skulle stå kvar, nämligen att man skulle få chansen att gå på en ridskola på lektionstid på skolans bekostnad. Det blev inte så, och då kommer jag inte kunna uppfylla kursmålen. Jag vill inte få streck på 300 poäng.
I look for moves and I search for breath, and it leaves me thinking about death.

Jaha, det tror jag var nog för ikväll. Nu ska jag fortsätta med mitt städande. För övrigt så kan jag tillägga att jag har fyra brev med frimärken på som ligger här och väntar på att få komma ut i brevlådan imorgon. Det ska ordnas!

Dagens Citat?
””It is as every philosopher from Plato to John Dewey has taught: you don’t go until your number’s up, and when your number’s up, you go!” Gladys snapped her fingers, smiling. To her, this was optimism.
Which is why I’m a fatalist. You can’t quarrel with logic!
And why I’m so good at emergencies. Or was.
It was normal day-to-day I couldn’t play.” – Blonde, Joyce Carol Oates, kap. City of Sand; 1, sid. 35.


Yours
        Truly
   Mel