Melflickan

Måndag 27/7 2009

Idag så försvann Kakan ur Sverige. Hur ska Mel nu klara matten i skolan? Till vem ska hon vända sig med alla sina konstiga frågor? Kakan vet allt. Eller, åtminstone nästan. Och vet han inte så tar han reda på. Massa mycket applåder på Kakan för det, tycker jag!

Okej, vi mailar med varandra. Och vi har varandras adresser. Men, ändå! Sms går massamassa snabbt, och f'resten så har Kakan varit en av de få människor som har skrivit till mig även om jag inte började skriva till honom. Han var för övrigt en enda som brukade vara uppe tidigare om mig på morgnarna, eller, åtminstone den enda som skickade iväg ett "morgon" innan jag hann.

Och, bara för att tjata om det, att tappa kontakten är INTE ett alternativ så det kan vi helt enkelt strunta i. Och ett krav i mailen tycker Mel är att berätta det som vi ändå skulle ha fått reda på om vi hade smsat. Tihi, det kommer att bli massamassa långa mail!
Än har det inte riktigt sjunkit in att finaste Kakan är långt borta. Hela tiden när jag får sms är det fortfarande att det KAN vara Kakan som skriver.... Och så kommer jag på att han inte har några pengar kvar på mobilen. Men jag fick följa med in i Danmark, ut ur Danmark och in i Tyskland iallfall! Det tycker jag var bra. Fast... Det känns ändå som att han kommer hem snart. Saknaden kommer, om ett par två-tre dagar sådär. Och då vill inte Mel vara med alls! Kakan, ordna Internet!!

Tack, iallfall, Kakan, för att du är världens snällaste och finaste Kaka, för att du tycker om Mel och för att du brydde dig om att ringa och säga att ni kommit fram säkert (jag tycker om hur ditt rum ekar). OCH för att du är underbar, för det är du!

För övrigt idag har det inte hänt mycket alls. Eller, jag har tagit upp mina älskade blommor på rummet igen. Okej, okej, nu låter det som att jag har rätt många blommor (åtminstone i mitt huvud), men jag har bara två stycken. Nej, vänta! Jag har fått påök i blomsterfamiljen. Nu har jag en vit pelargon (Gabrielgåva) och två Gosse i båten. Fråga mig inte om den senaste heter så, men jag tycker att nu får den göra det!

Jag tycker att jag kan önska mig blommor i födelsedagspresent. Fast, inget svårskött. Och inte något som behöver mycket ljus, för då går det nog inte. En kaktus eller två vill jag gärna ha.

Spargrisar! Det önskar jag mig också. I alla möjliga olika färger&former!

När Gabriel var här så skulle det lyssnas på musik, och plötsligt blev jag sugen på att höra Skepparn, så Galadriel fick stå ut med att lyssna på min gamla släkting, skrålandes gamla visor på nästan för låg volym. (vi lyssnade där nere, på Far&Majs cdspelare, och då får man inte ha högt på.)

Nu när han har åkt hem har jag varit lite friare att utforska alla gamla skivor jag har. Jag har hittar, bl. a. Gyllene Tider (som används i Isabel, fortfarande osäker på vilken låt), James Blunt, ett x antal Backstreet Boysskivor, Markoolio, julskiva, Absolute Music 21, Jo, ser du, Samling kring Rosenblom (de två är av Skepparn), Christina Aguilera, Timbuktu, och Magnus & Brasse - Varning för barn. Det finns mer. Och värre. Men... Ja. Vissa av dem kan vi slänga. Andra behåller vi av nostalgiskäl. Andra bara för att de är bra och jag tycker om dem.

Men, det känns lite konstigt att lyssna på de här gamla skivorna. Som att flytta sig tillbaka till tioårs åldern igen. I like it!

Pratflickan vill ha känslor... Men jag har inga känslor att ge. Just nu är det mest tomt och ihåligt överallt.

Imorgon ska vi träffa Icka. KÄRLEK på det!! Jag har saknat henne så sjukt mycket att ni anar inte! Så vi ska träffas och göra.. Något. Vandra runt. Vara oss. Hähä.

På tal om Icka, så skriver hon min presentation till den här bloggen. Fiskmåsen har skrivit den på bdb... GosAnna, vill du skriva den på Haket? Jässjäss, jag är snäll som låter er göra det!

Tvn åkte ut ifrån mitt rum idag, iallfall... Och det är massa bra. Nu ska vi hitta bokhyllor, bara. Och böcker!

På tal om böcker, Isabel går bakåt igen. Hon går inte alls, faktiskt. Bara i mitt huvud, och där klampar hon väldigt högljutt. Herregud, Isabel, lilla gumman. Hon kan inte prata med Robert! Inte alls! Hon trodde det, och hon trodde att han förstod, men det gör han inte och hon sitter fast och... Hon kan inte säga som det är! Okej, nu spoilar jag historien lite, men saksamma:

Det första färdigskrivna på Isabel är en medföljelse när hon går till ungdomsmottagningen för att göra ett graviditetstest. Hon är rädd, ensam, totalt övergiven... Isabel, helt enkelt. Och man får ta emot beskedet att nä, hon är inte gravid. Falskt alarm! Gud vad skönt tänker man, eller ja, åtminstone Mel tänker så, och så får man följa med henne tillbaka till skolan igen. Nästa scen, tänker Mel sig, är "Sängvätaren", eller vad den nu kommer att heta. Isabel som ligger begraven i sitt rum, inte orkar inte kan ta sig ut och allt, allt, allt känns totalt meningslöst. Så kommer storebrormaterialet David eller Daniel (eller vad han nu heter) och drar upp henne och tvingar i henne mat för att hon är revbensdekorationer hela hon. Tvingar henne att städa sitt rum, lyssna på dålig musik och kommer med oemotsägbara Sanningar. (Tack Storebror Gud för hjälpen! Kramar på dig!)

Sen blir det ett stort hopp igen och nästa scen är Isabel som går genom korridoren och blir ikappsprungen av Robert. Eller, jag tror att det är nästa scen.

Iallfall, efter det kan jag dra i stora drag. Man får träffa Sofia, ett av Isabels hatobjekt även om hon inte har gjort något, egentligen. Det blir Isabel och Robert, efter ett struligt tag. Och det blir bra. Sedan början knakandet och sprickorna komma, Robert går KAPOFF då och då, och då finns det ingenting som Isabel kan göra. Bara finnas bara vänta bara vara. (Just det är faktiskt taget från självupplevning) Men, och här kommer haken, eller det som har varit haken fram tills nu: det finns en anledning. Och det märker Robert! Han märker att Isabel börjar förändras i sättet, drar sig undan, samtidigt som folk börjar lägga märke till henne igen. Det blir korsdrag i deras värld och allt blir fel. Men, jag har inte kunnat komma på varför Isabel drar sig undan! Börjar känslorna gå ur henne, men, bara det kan det ju ändå inte vara, väl? Så vad är det då? Visst, hon tror att Robert fortfarande är mer intresserad av Sofia, men det har hon ju känt hela tiden. Är det en blandning av de två anledningarna? Men, herregud, det krävs mer! Isabel är fanatisk! Alltså, anledningen: under klassrums diskussion har Isabel hört Robert fördöma allt vad abort är, och de som gör det. Har man gjort sitt val och haft oskyddat sex, då får man skylla sig själv. Att vara för ung är ingen anledning att inte föda fram barnet, för man kan adoptera bort det sen. Han är orubblig. Och så hamnar Isabel på ungdomsmottagningen, p-piller uthämtning med kombinerat graviditetstest för att barnmorskan föreslår det när Isabel förklarar att hon inte har haft mens på länge. Pang - testet är positivt. Isabel i spillror. Klarar inte av tanken och bestämmer abort utan betänketid. Vad är gränsen för att få göra abort, tolv veckor va? Är det det, så är hon i tionde veckan. Något sådant. Det ska vara nästan för sent och Isabel ska verkligen må dåligt, och när hon försöker prata abort rent allmänt med Robert så säger han att han aldrig skulle klara av att hans barn blev abortat. Så hon säger ingenting och går sönder totalt istället. Något sådant. Det kommer antagligen att vara totalt omordnat när det kommer ut som "klart", men ändå. Det är någon slags idé, åtminstone. Och jag tycker om tanken på att min Isabel har gjort abort - hon, som älskar barn mer än något annat och har drömmar om en alldeles egen liten baby, som gör att hon vaknar alldeles, alldeles genomlycklig. Att hon någonstans har förnuftet i frågan kvar.

Jag vet inte, jag kan inte förklara det här, för nu är jag alltför trött. Men det handlar om att även om hon är fanatisk och har något seriöst fel i sig, så vet hon liksom att inte skada andra. Det nöts bort, sakta men säkert.
Okej, mer ska jag inte avslöja. Jag ska sluta nu.

Imorgon ska jag träffa Icka! Underbara, älskade tvillingen!

Så naninani på er, världen. Good night, sleep tight and don't let the bed bugs bite!

Dagens Citat?

"Hon vill att han ska känna att hon upplever något speciellt. När hon någon enstaka gång har sett en porrfilm har hon alltid skämts, för hon tycker verkligen att flickorna skulle kunna anstränga sig lite mer för att få det att se ut som om det betydde någonting." - Blonde av Joyce Carol Oates, kap. Räddningen, sid. 378. Okej, klaga inte nu, men detta citat får Mel att vilja se en porrfilm från den tiden Marilyn Monroe levde. Och hon kan inte hjälpa att tycka att det är sött.

Yours

Truly'

Mel

Söndag 26/7 2009

Imorse var det, av någon anledning, extremt svårt att vakna. Jag vaknade av att alarmet på mobilen gick igång, av Kakansms, av att far var uppe, ännu ett Kakansms och sen en mardröm. Alltså kom jag inte upp på mina skakiga ben förrän vid elva, halv tolv någon gång. Inte okej! Mel ska vara uppe pigg & glad vid sex på morgonen! Blä på sömnlöshet, tycker jag. Massamassa blä..

Te är gott.

Jag är väldigt innehållsrik nu, bara så ni vet.

Idag åkte gammelgubben till Boden. Buh-bye på honom.

Imorgon far Kakan iväg till sitt nya hem. Buh-bye for now.

Den andra augusti flyttar Pratflickan till Köpenhamn. Screw you.

ALLA kläder är faktiskt borta från golvet i mitt rum nu. Jag är stolt över mig själv. Smutskläder räknas inte, så det så!

Nästa steg är att få bort dem från sängen också. Hähä.

Nej, men faktiskt. Jag har inte kunnat se mitt golv sen i april någon gång, då Mary var här. Det känns.. Skumt att kunna göra det. Bra, men skumt. Och smutsigt. Eller, dammigt är nog ett bättre ord. Så imorgon är det jag som tar upp dammsugaren och dammsuger bort allt gammal damm. Heja mig! Tvn ska bäras ut också, så om det är någon som känner sig manad att komma och hjälpa till att bära så är det bara pang på! Den är massamassa tung. Tror jag.. Iallfall, imorgon åker den ut. Och okej, jag kanske bryter ryggen på kuppen. Men det är det värt! Eller något... Sen har jag otroligt många böcker som jag ska läsa ut och.. Är det någon som känner sig på humör för att komma och läsa högt för mig? Fiskmås, du läser massamassa bra. Kom till mamma! På mitt nattduksbord ligger

Ragnar och Lola av Hildur Dixelius

Vindarnas ö av Elisabet Nemert

Den svenska lyriken - Dikter av Esaias Tegnér

Bortom Stjärnan av Elisabet Nemert

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Änglarnas Syster av Anna Jörgensdotter

På Västfronten Intet Nytt av E.M. Remarque (två exemplar, ett utgivet 1929)

och

Blonde av Joyce Carol Oates.

I den ordningen från botten till toppen. Jag satsar på att läsa ut Blonde idag, för den måste tillbaka till biblioteket snart. Det måste de flesta, men ändå.. Undrar om jag kommer att sova något inatt, egentligen. Om det är någon mening med att nana in.

Är det någon som vill ha böcker? Jag har nog ett par stycken snart, som jag inte vill ha. Två stycken som jag kommer på. Och härifrån ser jag sju eller åtta stycken i bokhyllan som jag inte alls är intresserad av att ha kvar när jag har läst ut dem. Sen har jag en låda med tant snuskpockets. Fast, den funderar jag på att sälja, för då kan jag få pengar. Jag vill ha pärlplattor (födelsedagsönskning), så det skulle ju inte vara fel med lite pengar.

Varför måste människor nödvändigtvis fylla år? Det blir ju massa dyrt för mig! Okej att marknaden i Mörbylånga tog lite pengar också, men wtf, ändå, liksom. Hängslen är ett måste! Och nu har jag ett par svarta och ett par gula. Kärlek på dem! Om jag hittar sådana där klämmor att fästa på, så har jag ett par vita också. Heja mig!

Iallfall. Mita fyllde år i fredags, och jag kunde inte åka dit för Far&Maj och Gunnar kom inte hem ifrån Jämtland förrän i torsdags, eftersom Gunnar har varit magsjuk och inlagd på Östersunds (?) sjukhus. Det var inte så lämpligt att jag åkte iväg, tydligen. Därför ska jag träffa henne nu på fredag istället. Och då ska jag såklart ha med mig en present, för det tycker jag att hon ska ha. Jag veeeet bara inte vad...

På torsdag fyller storasyster Annie år. Hennes present kanske inte kommer att kosta pengar, för jag har en idé som är rätt bra. Om jag hinner... Men det tror jag att jag gör. Kanske. Om jag skyndar mig. Och åker till mor på onsdagen. Jag borde hinna! Det tycker jag åtminstone.

Annars fyller Kakan år snart. Jag har två saker jag vill ge honom, tre, till och med fyra, men det är nog bara två av dem som klarar brevfärd till Belgien. Tyvärr.

Sandra fyller också år snart. Vad i hela fridens namn ska jag ge henne? Jag har ingen aning.

Inom en inte alltför avlägsen framtid så fyller Fiskmåsen år. Vad ska min söta lilla dotter få? Hmmmm...

Sen är det ju Gabriels födelsedagspresent också... Men den ska ju jag och GosAnna köpa gemensamt, eller, det är så det är planerat, men jag vill gärna ge något eget också.

Jag vet hur vi löser presentproblemet! Om inte jag önskar mig något av dem så förväntar de sig inget från mig! Jäj! Eller... Jag vill ju ge bort saker. Usch&Fy på mig för att jag är så givmild!

Jag har en rosa knapp i örat som det står "Love Is..." på och är två söta filurer som håller varandra i handen. En pojke och en flicka. Eller, något sådant tror jag att det är, för jag har lite problem med att se hur det ser ut just nu... Iallfall, den är fin.

Jag har också på mig min ursnygga svarta mössa med en svart blomma fastsydd på. Den är också fin.
Jag fryser, mmm'key!?

Jag vill ha boktips!

En annan sak jag kommer att behöva lägga pengar på - vilket ursprungligen är Mirans idé - är att köpa två böcker i månaden! Det låter som en utmärkt idé, tycker ni inte? Det gör jag. Jag behöver mer bokhyllor! Ännu en anledning till att slänga ut tvn. Men, det är ju klart, där tvn står nu är det ju meningen att jag ska placera fars lpspelare när jag hittar den. Om jag får låna den. Men det tycker jag att jag borde få, för den kan ju liksom inte stå ute och bli förstörd. Det vore massa hemskt!
Det finns säkert plats för bokhyllor. Annars kan jag alltid trava böckerna under skrivbordet, och på kistan, som jag har gjort den senaste tiden. Allting går, och böcker kan man aldrig få för mycket av!

Gah, mina glasögon irriterar mig. Mer än vanligt! Linser, here I come! Jag vill ha. Massamassa mycket, för dels så är det skönt att vara utan glasögon och dels så är det mycket finare (men vadå, Mel the model, liksom).

Anledningen till att de irriterar mig är Mannfred. Eller, det är Mannfreds fel. För igår, när jag ylade... Okej, det är mitt fel... Iallfall, när jag ylade så blev han massa orolig och skulle - på ett väldigt överentusiastiskt sätt - bevisa att jag inte alls var ensam och att han älskar mig extremt mycket. Han knockade mig rakt på glasögonen, och sen klev han på dem... De är lite skeva nu. Men det gör faktiskt ingenting för han är min lilla bebis och jag älskar honom, förstår ni. Av hela mitt hjärta.

Jag ska börja träna lite sitt och ligg med honom snart, efter instruktioner av Sandra. Vi hoppas på goda resultat. Mig vilja gå valpkurs. Nu!

Den lilla klumpen blev tolv veckor igår. Kärlek på honom!

Fiskmåsen ringde idag. Hon lät inte alltför glad. Inte glad alls, till att börja med. Men sedan så rätade det upp sig och vände till och med om, så när vi la på så lät hon bara lite sorgsen. Dagens citat kommer från henne, och är ytterligare ett bevis på hur flummiga vi kan vara. Och hur extremt söt hon är!

Ledsen att jag tvingade dig att lyssna på när jag läste gamla blogginlägg, gumman. Och jag hittade inte det där jag ville att du skulle få höra! Vi får telefona mera, helt enkelt. Eller hur?

Iallfall. Du vet att jag alltid finns. Du vet att jag alltid, alltid vill att du ska må bra. Och du vet att du ska köpa hallon åt mig nästa gång vi ses! <3

Hmmm... Igår var jag faktiskt duktig! Jag dammsög och moppade köket och hallen, bakade en kladdbulle (för man får inte säga kaka i slutet, det är kakkannibalism och det kan vi inte tolerera!) och tvättade av två dörrar från smutsstänk. Och halva kökssoffan! Erkänn: heja mig! Så plockade jag ytterligare två liter röda vinbär. SAFT!

Jag fick just en rapport om att min älsklingspojke är påväg in till Norrtälje Sjukhus för att han mår ännu sämre än förut. Han åkte hem i fredags morse för att han hade ont i halsen och Gunnar var magsjuk här. Sen dess har jag fått höra att han ständigt blivit sämre, och nu bara för en stund sen meddelade han alltså att han är påväg till sjukhuset. Okej, det är halsfluss eller något, han får penicillin eller någon annan otäck medicin och får ligga sjuk ett tag och så blir han frisk. Saksamma, hjärtat skenar iväg och sätter sig någonstans i mitten av halsen. Gud, se till att han blir frisk! NU! Jag vill vara hos honom! Skulle jag ha blivit smittad hade det redan hänt nu, tycker jag. Så det är nog ingen fara med det. Galadriel, jag saknar dig!

Det var något annat jag skulle skriva om, också, som jag inte kommer på nu...

Jag ska antagligen träffa Angelica på tisdag eller onsdag.

Det är hög tid att byta gardiner i mitt rum.

Jag vill tapetsera om.

Blommor är fina.

Isabel går sakta men säkert framåt.

Nu ska Mel läsa. Kram&Gos!

Dagens Citat?
Han var sexig, han såg ut som Gabriel!" - Fiskmåsen om en vaktmästare som satt bakom henne när hon satt våt i kyrkan.

Yours

Truly

Mel